Formgivaren Estrid Ericson
Med stor nyfikenhet och detaljerade åsikter gav Estrid Ericson ton åt de möbler som Uno Åhrén eller Björn Trägårdh formgav omkring 1930. Ibland hände det att hon vidareutvecklade alster som andra formgivit efter eget tycke. Exempelvis kunde Anna Petrus Lyttkens välkända lejonfigurer hamna på askar eller dosor efter Estrid Ericsons eget omdöme.
Samtidigt var Estrid Ericson en begåvad formgivare som ritade speglar, dosor, mönster, smycken och inredningsdetaljer. Hon hämtade inspiration från sina många resor, från historiska föremål och samtidens konstnärer. Kombinationen blev en blandning av högt och lågt, klassiskt och modernt, och Estrid Ericson blev med tiden en av huvudstadens och 1900-talets mest stilsäkra personlighet.
“Vi får aldrig glömma, att vi bör ha så stor frihet i våra hem, att vi inte behöver avstå från ett föremål bara därför att det skulle äventyra får estetiska formalism. Det är inte en viss konstruerad färgharmoni, som ger ett hem dess personliga prägel, det är alla de föremål som samlar sig under ett liv. Allt det man en gång tyckt om, och det man nu tycker om. – våra hem är aldrig fullt färdiga; under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.”
Estrid Ericsons i “Inredningskatekesen”, 1939
