Plantrycksbordet där Svenskt Tenns tyger trycks är 60 meter långt. Där trycker man en färg i taget, på varannan rapport, så att färgen hinner torka lite innan man börjar om igen och fyller i de resterande rapporterna. Numera är det en robot som drar det tyngsta lasset när den tunga ramen ska flyttas framåt, men två personer behövs ändå, en på vardera sidan om ramen, för att fylla på färg och kontrollera processen. När man tryckt färdigt är det dags att fixera färgerna i värme. Man måste också tvätta ur överflödig färg och sträcka ut tyget igen. Innan det är klart för leverans synas också tyget manuellt.
Schablontryck på textilier har en lång historia. Tryckmetoden användes redan för flera tusen år sedan i Egypten, Kina och Grekland, där ”öppna” partier i en schablon släppte igenom färg. På den tiden skars schablonerna ut i läder, inoljat papper eller metall. För att dessa skulle ligga på plats under tryckningen fästes de med trådar av silke eller hårstrån, vilka ibland kan ses på gamla tryck som tunna linjer mellan schablonerna.
Nästa steg i utvecklingen var att spänna upp en väv av silke på en träram och sedan fästa schablonerna direkt på väven. Tekniken spred sig från Kina och Japan vidare över Asien och kom till Europa under 1700-talet. Den användes mycket för att trycka exklusiva tapeter på linne och silke. Det första fotobaserade arbetssättet introducerades i början av 1900-talet i USA och innebar en smärre revolution för tekniken. Josef Franks stora mönsterinspiratör William Morris tillhör de formgivare och konstnärer som använt screentryck. Roy Lichtenstein, Andy Warhol och Louise Bourgeois likaså. sig på ytan. Kvaliteten på själva väven är naturligtvis också viktig för helheten.
